Servettveck klassificeras efter deras visuella utseende i kategorier som djur, växter och diverse former. Baserat på vikningsmetoden och det specifika matstället som används för placering, delas de ytterligare in i koppveck, tallriksveck och ringveck. Cupveck har en stark tre-dimensionell kvalitet och ett realistiskt utseende; de används ofta vid bordsdukningar i kinesisk-stil, även om de medför risk för att smutsiga glas. Tallrikvikningar använder en hygienisk och enkel teknik-som gör att de kan förberedas i förväg-och används ofta i både kinesiska och västerländska restauranger. Ringveck är traditionella, enkla och eleganta, vilket gör dem till ett populärt val för bankettdukning.
De grundläggande teknikerna för servettvikning inkluderar grundläggande vikning, veckning, rullning, vändning och dragning, nypning och tucking. Grundläggande vikning är den mest grundläggande tekniken inom konsten att vika servett. Veckning är en specifik teknik som används när man skapar veck eller veck. Rulla innebär att man rullar upp servetten till en cylindrisk form. Att vända och dra innebär att man vänder på eller drar ut specifika delar av servetten-efter att den har vikts eller rullats-för att bilda det önskade mönstret. Nypning används främst för att forma huvuden på fåglar eller djur. Tucking hänvisar till användningen av ett verktyg för att trä genom de skiktade sömmarna på servetten och samla ihop tyget när det passerar för att skapa rufsiga texturer.
Valet och appliceringen av servettveck bör i allmänhet styras av faktorer som restaurangens eller bankettens natur, omfattning och formalitet; säsongen; och gästernas religiösa övertygelser och seder. När du väljer koppveck för en bankett, bör vecket vid huvudbordet placeras något högre än de andra. För stor-banketter är ofta enklare tallriksvikningar-som kan förberedas i förväg-det föredragna valet. När du är värd för japanska gäster är det tillrådligt att undvika att använda lotusblommor. För bröllop är motiv som rosor, -tvillingblommor och mandarinänder mycket lämpliga. För julfirandet gör design som julstövlar eller ljus utmärkta val.
Enligt västerländsk matetikett ska värden i allmänhet vara den första som viker ut sin servett. Denna åtgärd bör utföras försiktigt och graciöst. Den korrekta placeringen innebär att du viker upp servetten -antingen till ett dubbelt lager eller ett diagonalt veck, med den vikta kanten vänd mot dig själv-och lägger den över knät. Om man behöver lämna bordet tillfälligt, bör servetten placeras på stolsitsen eller tillåtas hänga något över bordets kant. Efter att ha avslutat måltiden kan servetten placeras vardagligt på bordet; den ska "inte" vikas om prydligt. Servetten är avsedd för att torka munnen; den ska aldrig användas för att torka av bestick eller för att torka av svett.
De primära funktionerna hos en serveringsservett inkluderar: att skydda sina kläder genom att spridas över knät; torka munnen med den inre ytan av servetten; tillhandahålla en diskret skärm-till exempel för att täcka ens mun när du använder en tandpetare; och tjänar som en icke-verbal signal-till exempel, värdinnan som viker ut sin servett signalerar början på måltiden, att lägga servetten på bordet signalerar dess slut, och att placera den på stolssätet signalerar en tillfällig frånvaro.
